Ryssland tog våra hjärtan - vad händer nu?

Ett inlägg från bloggen: Acts20:24

År 1992 var första gången jag satt min fot på rysk mark. Team i Norr anordnade ett läger i staden Kirovsk på Kolahalvön. Jag kommer ihåg när vi rullade in genom den finska gränsen på rysk mark och stannade för att vänta på klartecken från de ryska gränspoliserna att stiga ur bussen för att visa passen.
Där satt jag, nästan längst bak och tittade med förundran ut genom fönstren - till vänster fanns en utetoalett och till höger låg baracken med passkontrollen. Jag tittade än på toaletten och än på baracken och en kärlek kom till det här landet och jag bad en tyst bön, "Gud, låt mig åka till detta land som missionär." Det skulle dröja ytterligare över 1,5 år tills den bönen och drömmen kom i uppfyllelse.
Det kom att bli ungefär 9 år som jag bodde i Ryssland. Först tre år på Kolahalvön och sedan sex år i ryska fjärran östern.
Det ryska folket, som Carl-Gustaf Severin uttryckte det, "stal våra hjärtan." Det ryska folket är ett sådant varmt, kärleksfullt och gästvänligt folk. På 90-talet levde de väldigt torftigt men ändå var bordet dukat varje gång man hälsade på med olika typer av korv, ost, smör, borsch, kotletki, laxrom, piroger och sötsaker. Det är också ett stolt folk där man är glad över sin flagga och historia och den 9 maj firar man "segerdagen", där man betonar att Europa är idag fritt på grund av att de vann kriget mot Hitler.
Under 90-talet kom tusentals människor till tro på Jesus - efter 70 år av kommunistiskt styre. Det var underbart att se att på varje gudstjänst kom många människor till tro. Många blev helade, befriade och gick från mörkret till ljus.
Församlingar startades över hela landet och rehab för narkomaner, uteliggare och alkolister öppnades och tusentals, ja kanske miljontals människoliv blev förvandlade. Många av de missionärer och pastorer som kom till landet för att predika Kristus var ukrainare och vitryssar. De lämnade sina hem i Ukraina för ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Acts20:24.