Om du har tid i julstöket eller så väntar du till dom där h?
Ett inlägg från bloggen: Undringar som jag funderat på.
Publicerad den 22 december 2012 23:11. Läs inlägget på bloggen här.
Om du har tid i julstöket eller så väntar du till dom där härligt slöa dagarna mellan jul och nyåret. Då kanske tid finns över. Här kommer i varje fall sista delen av Gammeltallen. God Jul. //håkan 4. Av någon anledning så var det alltid mannen i sällskapet, som säkert enbart att för sin hustru, flickvän eller sambo åter igen bevisa, att styrkan och smidigheten fortfarande fanns i hans armar och ben. Det var alltid han som skulle ta sig upp i tallens grenar.Likt tallprojektören så skulle han envisas med att inte bara närma sig tallen, utan vederbörande nyfikna ortsbo, skulle prompt också upp i dess grenverk.Här var nödvändigheten stor, att efterlikna och härma tallprojektören så mycket det bara gick. Allt skulle undersökas och prövas för att senare utvärderas, det var ortsbornas paroll och käcka motto.Den stora och viktiga skillnaden var ju den att projektören, planerat klättringen, gren för gren. Han hade noggrant studerat trädets struktur och sammansättning i flera dagar, innan klättringen kunde påbörjas.Så den lite impulsiva och dåligt planerade klättringen, som ortsbon försökte sig på, slutade oftast i en pustande och frustande ansträngning, i försöken att häva sin överviktiga och tunga kropp, över den första grova grenen.Eller som det hände för dom flesta männen. Att trädklättrandet slutade i ett uppgivet stånkande och suckande.När man inser att stanna nere på land backen hos kära frugan, både är förståndigare och säkrare får både liv och lem och särskilt för frugan, som satt farligt till under den klättrande mannen.För vår kära vän och projektör, så var det här alltså sista kvällen i tallen. Hustrun levererade middagen och kaffet som vanligt prick klockan fem.Omsorgsfullt och med kärlek lagat och bryggts och sedan nedpackats i korgen.Korgen som sedan krokats på repet, ... Läs mer...