Dag fem av tyst retreat på Rögle kloster

Ett inlägg från bloggen: Tankar från magen

Bild: ett av ljusen under Mariastatyetten tände jag för mamma. Tände ett varje dag.
 

Dag femHar satt alarmet på tio i sex ifall jag inte vaknar tidigare av mig själv idag. Vill helst hinna duscha och fixa mig innan morgonens tysta tillbedjan. Sommartiden har helt klart lämnat mig, för när alarmet väcker mig och jag ligger kvar en stund för att vakna, somnar jag om. Vaknar tio över och får stressa för att hinna.Det hämnar sig, min koncentration brister under tillbedjan och jag glömde i brådskan att ta nässpray varför jag hela tiden störs av nästäppa. För kontemplation behöver jag vara utan kroppsliga störningar, jag kan inte bortse ifrån dem. Finns där en störning tänker jag bara på den hela tiden. Det för mig osökt in på askes. Jag tror inte på askes. Jag tror inte på lidande. Det förädlar inte, snarare tvärt om.Balans tror jag på, måttlighet, det gamla hederliga lagom.När jag ber kan det inte vara obekvämt så att jag tänker på värkande rygg eller hur jag fryser, då blir jag okoncentrerad och tappar fokus.Religioner har en olycklig tendens att nedvärdera kroppen och sätta dess behov i motsättning till andlighet. Tanken att man ska sätta sig över kroppen, rent av skapa lite obehag, för att lära sig att nå "högre" finner jag bara oförståndig.Det känns lite som småpojkars tävlan i vem som kan äta det äckligaste masken. Ja, det känns mycket som pojkars tävlan om att väcka varandras beundran. Vem är snabbast, starkast, modigast, uthärdar mest smärta och så vidare.Kvinnor går inte fria från det heller. Inte så mycket att vi vill utföra beundransvärda stordåd. Men det är finare att föda utan bedövning än med, det är finare att vara naturligt vacker än att bry sig om sitt utseende, det är finare att vara tålmodig än otålig, lågmäld än högljudd.Vi tävlar alla på olika sätt. Och det är ju inte fel att vilja vara sitt bästa jag, både andligt, socialt och kroppsligt.Det är ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Tankar från magen.