Dikt: Förblivande fröjd (Carl Boberg)

Ett inlägg från bloggen: Borgbyblaskan

I glädjens dag är det så lätt att sjunga,I hälsans dag så lätt att vara glad;Men när på himlen molnen skockas tunga,Och sorger komma i en svartklädd rad;När motgång hotar ifrån alla håll,och lifvets farkost kastas som en bollAf storm och böljor öfver djupa vatten -Hur många har då sånger kvar i natten?Det finns en fröjd, som all sin lifskraft hämtarUr jordisk medgång och ur stundens lust,Men när högtidligt sorgens klockor klämtar,Den vissnar bort, som gräs på höstlig kust.Det finns ett mod, som högt sin panna bär,När ingen kamp med nöd på färde är;Men när det gäller i den mörka stunden,Det skälfver dock, som aspens löf i lunden.En fröjd dock finns, som har sin springekällaI själens fasta tillförsikt till Gud.När jordens sommar sina blad syns fälla,Och soligt fäste höljs i sorgeskrud;När timlig medgång, kraft och hälsa gå,Och sorg och nöd och smärta klappa på -Vid korsets fot ännu den källan rinner,Och tron i bönen där sin glädje finner.Drick ur den källan i din motgångs stunder,Och du har frid som världen icke har.Ditt hopp skall ej med hennes hopp gå underMen tindra likt en stjärna, mild och klar.Guds kärlek blir din inre mänskas bo,Hvari ditt hjärta finner tröst och ro;Din håg, din blick från världen vänder återTill honom, som dig älskar och förlåter.Hur se'n det går, hvad världen tror och tänker,Betyder ej så mycket just för dig.Ditt hjärtas rötter till den bäck du sänker,Hvars vatten hafver evigt lif i sig.Du tror på Gud, du hvilar i hans famn,Du ber och hoppas uti Jesu namn.Och medan du så lärer lifvets läxa,Din ande renas och dess vingar växa.Så glider dagen under många skiftenAf ljus och mörker och af mot och med,Tills tyst han sjunker vid den stilla griften,Där stoftet skall till hvila bäddas ned.Hvad gör det då, om vägen här var trång,Blott anden, tvagen, går till ljus och sång!Hvad gör det då, hvad världen tror och tänker,Blott Gud dig rum uti sin him ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Borgbyblaskan.