Ben Hur

Ett inlägg från bloggen: Mimmis blogg

Fredagskväll och filmtajm med familjen (make och två barn, 12 och 15 år). Det brukar vara svårt att hitta någon film på Netflix som alla kommer överens om. Maken önskar Indiefilmer, 12-årige sonen gillar typ action eller amerikansk komedi, 15-årig dotter gillar science-fiction (helst engelsk och inte amerikansk - hon är påverkad av mig..) och jag gillar brittisk film, gärna kostymfilmer. I demokratisk anda valde jag denna gång Ben Hur från 1959. Har sett den tidigare visserligen, men den är verkligen fantastisk! Bra handling, bra skådespelare och bra foto, ljus, musik mm. Alla i familjen gillade den. Vi samtalade lite om den äldre typen av film som har ett lugnare tempo, bra för nutidens sönderstressade hjärnor, men som många kan tycka är för långsamt. Men det borde passa in i de rekommendationer som ges för att undvika hjärnstress.I min fascination över Ben Hur så googlade jag lite och såg att gjorts en senare film av boken 2016. Men tyvärr så hade den inte lika bra recensioner som versionen från 1959. Dessutom var det ett väldigt diskuterbart slut, där Messala tydligen hade omvänt sig (?) och kramades med sina tidigare fiender som han försökt döda och plågat i fängelsehålor. Nu har jag inte sett denna versionen av film, och är kanske inte så sugen på det heller utifrån recensionerna, men jag kan i alla fall inte låta bli att ha tankar gällande nutidens moderna ibland ytliga teologi, där alla skall förlåtas oavsett verklig ånger eller inte, vilket jag inte kan se vara sann kristendom. Någon som Messala har troligen förfallet så djupt i ondska att det knappast finns något intresse av någon omvändelse överhuvudtaget. En del brottslingar kan utifrån sin EQ-intelligens säga att de ångrar sig, för att de tjänar något på det, t.ex. behålla familjerelationer, eller få minskat straff. Den utsatta blir då pressad att förlåta, vilket tolkas som att inte kunna fly undan en destruktiv relation eller att min ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Mimmis blogg.