Skall man förlåta den som inte ångrar sig?

Ett inlägg från bloggen: Mimmis blogg

Senaste tiden har debatt förts på kristna medier, bl.a. Aletheiadär det diskuteras om man kan/skall förlåta svåra brottslingar. Det har även varit sådana diskussioner ang. Breivik. Jag förvånas och känner förtvivlan över att så många har en uppfattning om att kristna skall förlåta allt och alla, oavsett om personen ens ångrar sig. Här får verkligen psykopater fritt spelrum. I tidningen Dagen  uppger Knutbypastorn Gembäck att Helge Fossmo aldrig visat någon ånger särskilt mot anhöriga, även om en journalist som inte känner honom anser att han visat detta. Ändå så verkar en del kristna anse det vara en plikt för kristna att förlåta både Fossmo och Breivik. Här ringer varningsklockorna rejält! Vari står denna teologi? Hur många har blivit brända rejält, kanske till döds både andligt och bokstavligt av en sådan felaktig teologi? Förlåter Gud alla oavsett ånger och bättring? Skall vi vara godare och mer kristna än vad Gud är?Ånger yttrar sig inte i ord och tårar, utan i gärning! Här kan man lätt urskilja psykopater som vet hur de skall föra sig för att få fortsatt utrymme med krokodiltårar och löfte om bot och bättring så länge denne kan få ut en fördel av detta. Men psykopaten kan lätt avslöjas när denne aldrig skulle erkänna något som inte är bevisat, eller till och med försöker dölja sanningen i det som hänt, något som den som känner verklig ånger inte skulle göra. Psykopaten försöker också få sänkt straff, eller inget straff alls, genom att peka på nåden i evangeliet. Den som ångrar sig skulle inte komma på en sådan tanke ens. Skulden läggs då istället över på andra kristna som inte visar "nåd" eller "förlåtelse". Psykopaten är väl medveten om all teologi och bibelord som passar dennes syften, t.ex. att man skall förlåta 7 gånger 77 gånger eller kasta allt som hänt i glömskans hav etc. Allt i syfte om att kunna fortsätta som tidigare tills nästa gång man blir u ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Mimmis blogg.