Kasta mig

Ett inlägg från bloggen: Ord i tiden

Kasta mig ut i rymdenTa mig sedan ner igenPå platsen där jag landar finnsskönhet, vila, ro.Om platsen där jag landarär sjukdom, mörker, nöd,om allt som sedan väntarär en lång och plågsam död.Var med mig då i nöden och förmig sedan hem, till andra sidan därej nöden finnes mer.Men om jag landar högt, med utsikt över berg, där bara godhet finns och allting till mig ges, ber jag Herre Jesus, vakta mina steg. Låt mig inte somna på platsen där jag är.Landar jag bland skaror av allehanda slag, och rösterna blir många, öppna mina öron och ge min ande ljus att jag i den mängden förmår att höra Dig, Du som i mitt inre ditt ankarfäste har.Kommer jag tillbaka till platsen där jag var, lär mig tacka Dig, Du som är så underbar.Ej ville du mig kasta, bara visa vem Du var. ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Ord i tiden.