SAAAAY WHAAAT?! Predikan med en OS-referens?!
Ett inlägg från bloggen: REGNBÅGSFLICKAN
Publicerad den 16 februari 2014 20:08. Läs inlägget på bloggen här.
Här kommer predikan jag höll i Örsjö kyrka nu ikväll (2014.02.16).
Septuagesima - Nåd och tjänst. 3 årg.
OS är i full gång. Nu är det inte så att jag är någon entusiast - vilket gör att jag själv är väldigt förvånad över att referera till det i en predikan... Men eftersom min man är väldigt intresserad så är det OS som visas på TV hemma. Det slog mig att det verkligen är galet många som är med och tävlar i de olika grenarna. (Det slog mig kanske främst på invigningen, men också när man tittar på grenarna.) Det gör mig fascinerad att det är så många. Det är så många som är med och tävlar, fast de redan vet att de inte kommer få någon medalj, att de inte ens kommer hamna på topp-10, för de vet att deras personbästa inte är i närheten för att hamna där. Kanske är detta mest tydligt (i alla fall för mig) i grenarna för längdskidor, där de är många och de ska kämpa ganska länge. Men även om de vet att de inte hamnar högt upp på resultatlistan, så är de ändå med och tävlar och kämpar. De sträcker sig ändå mot målet. Och man vet ju faktiskt aldrig vad som kan hända, alla de andra kanske åker av banan, på ett eller annat sätt! Även den som är tippad som favorit måste kämpa, för den har aldrig guldet i sin hand innan den vunnit.
Det slog mig att det måste vara detta Paulus talar om i dagens epistel. Ja, alltså inte OS, men att vi som kristna måste vi vara beredda på att kämpa på samma sätt. Att ständig sträcka oss mot det som ligger framför och löpa mot målet, för att vinna priset som Gud kallat oss till, priset som är det eviga livet. Men vi ska heller inte ta för givet att priset redan är vårt. Vi ska inte tror att vi redan har det i vår hand, men att vi gör allt för att gripa det. Vi behöver ständigt sträcka oss mot målet, det är vår kallelse. Vi behöver göra det även om vi vet att vi kanske inte kommer först. Jag kanske int ... Läs mer...