Jesu dop och vårt dop

Ett inlägg från bloggen: Den nakne predikanten

Innan jag börjar min predikan vill jag att du tänker dig tillbaka till ett dop du minns. Det är kanske inte ditt eget dop, för de flesta av oss är ju döpta som små barn. Så kanske det var en släkting eller en familjemedlem. Kanske var det ditt barn? Säkerligen var det så att alla var där och alla var fulla av förväntan, alla som tillhörde familjen. Någon bad. Kanske bad ni tillsammans. Någon blev ju våt, det säger sig självt. Det var ett starkt ögonblick, nästan som om himlen öppnade sig och Gud själv rörde vid ditt hjärta. Så var det för Jesus också. Allt folket hade låtit döpa sig, även Jesus. Och när han stod och bad öppnade sig himlen och den Helige Ande visade sig som en duva och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde”.

Jag ställde frågan på Facebook vad folk tänkte när de tänkte på sitt eget dop och vad det betydde. Grovt tecknat fick jag tre slags svar:


dopet handlar om tillhörighet och samhörighet. Att vi alla är en del av skapelsen och att vi alla hör samman. Att vi tillhör kyrkans stora världsvida gemenskap och att vi tillhör Kristus.
dopet är en livsnödvändighet. Någon som skrev att han var nära att dö i cancer för några år sedan och då kände en trygghet i att vara döpt.
dopet handlar om att man hjälper ett nytt liv in i gemenskapen. Dopet är en trygghet, att man aldrig hamnar utanför. Gud ser mig, Gud har sett mig.

En präst lär ha fått frågan en gång om det fanns ett borgerligt dop (på samma sätt som det finns borgerlig vigsel och borgerlig begravning). ”Ja”, svarade han, ”det kallas dusch!” Alltså, en borgerlig dopakt skulle vara en vattenbegjutning utan någon annan innebörd än att man blir blöt. Själv fick jag en gång frågan om man kan avdöpa sig, alltså annullera sitt eget dop. Jag svarade nej, och det är viktigt att man inte kan det, för utifrån Guds synvinkel finns relationen alltid, medan det är upp till mig om ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Den nakne predikanten.