Påskens vittnen är vi

Ett inlägg från bloggen: Den nakne predikanten

Nu befinner vi oss på den glada sidan av påsken. Vi är ju vana att hälsa varandra glad påsk redan på skärtorsdagen eller långfredagen, men ur kyrklig synvinkel blir ju påsken glad först på påskdagen eftersom den markerar Jesu uppståndelse från döden.

Det finns två saker jag tycker är fantastiska med den här evangelietexten. Den första är hur Jesus dyker upp när hans lärjungar har återgått till sitt fiskande och ger dem tips om hur de ska få mera fisk. Han är inte bara intresserad av att möta dem i religiösa sammanhang utan också i väldigt vardagliga. Jesus vill inte bara bli tillbedd som en ikon eller en religiös storhet utan vill verkligen vara en livskamrat som lever våra liv tillsammans med oss och som sitter ner till bords och äter med oss. Hänvisningen till nattvarden är ju uppenbar.


Den andra är att Petrus reagerar som han gör, att han bara hoppar i vattnet helt spontant och simmar in till stranden. Det påminner lite om när vår hund kommer springande emot mig när jag kommer hem från jobbet, jätteglad att se mig. Först fattar de ju inte vem det är, men sen ser de att det är Herren, det är Herren. Och Petrus gör det för att han fattar att han får en chans till, han som hade förnekat Jesus bara några dagar tidigare. Han fattar att han är förlåten och får uppdrag och förtroende fast han svek. Det får de allihopa nu – de ska gå ut och vittna om Jesus för hela världen. De och alla som kom efter dem, ända fram till vår tid. 


Detta med att vittna om Guds närvaro i våra liv, det tänker jag att man kan göra på många sätt. Det finns ju en klassisk bild av att stå upp och vittna om hur fantastiskt ens liv har blivit nu när man har mött Jesus. Och jag menar absolut inte att förlöjliga detta, Jesus har förändrat människors liv och fortsätter förändra människors liv. Jesus har förändrat mitt liv. Men det finns fle sätt. Ska vi följa Jesu exempel här i texten så kommer han ju ti ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Den nakne predikanten.