Gatufest, Gatukyrka och Street Aid.

Ett inlägg från bloggen: Vägen Hem

Förra veckan var det den största årliga festen i Sundsvall, varje år arrangeras Gatufesten, det kommer massor med artister och innerstan förvandlas till ett festivalområde. Ganska trevligt tycker jag, det ger lite gammeldags marknadskänsla.Vi i Street Aid fick dra det kortare strået och stod i år långt utanför området och fick således inte träffa lika många människor som vi förväntat oss. Jag skulle vilja påstå att det var låg kvantitet men hög kvalitet på de möten vi gjorde med människor där, och även inne på området där jag var med som "Jesuskonsulent" (Kom på titeln själv, rätt nöjd!) i Gatukyrkans tält. Visst var det mer flöde inne där än i bussen, men ändock.Jag har tänk att nu återberätta min historia från Gatufesten 2013, vad jag fick uppleva!Vi inledde med att lasta ur bussen på onsdagen, byggde upp våra tält och gjorde det mysigt. Vi samlades några inne i bussen för en kort bön innan kvällen kickade igång. Under bönen så upplever jag i min fantasi en bild av en människa på kyrka och med gips på höger fot.Jag tyckte det var underligt för vanligtvis har man inte gips som är vitt längre, man brukar sätta någon typ av skena som av någon anledning ofta är blå.Det gick inte mer än 15 minuter så kom en kvinna gående på krycka med bandage på höger foten! Bandage, att jag inte tänkte på det. Jag tog min chans och gick fram till dem, de var ett sällskap av två damer och tre barn. "Hej! Jag tror på Gud, kan jag få be för din fot?" Den andra kvinnan tolkade över på rätt språk och jag fick be. Jag bad två gånger och första gången blev foten bättre, den andra gången var foten helt bra! Jag fick en stor kram av henne och hon ropade "Be för mitt huvud!"hon kunde tydligen mer Svenska än vad jag trodde! Jag bad för huvudvärken och den släppte. Då ropade hennes väninna att hon också hade huvudvärk, så jag bad för henne med. Båda blev helt friska! Jag fick berätta lite för dem ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Vägen Hem.