Omedelbarhetens nåd 3

Ett inlägg från bloggen: Leva kristus

Den som lever i omedelbarhetens nåd känner nästan ständigt sin ande 
upplyft  i lättsam tro, och det är oss nog. Det är det vi kallar Guds aktuella 
omedelbarhet, vilken innefattar  alla de andra slagen av  omedelbarhet 
och mycket mer. Så lever vi nu som om det inte fanns mer än Gud och vi i 
hela världen, vi samtalar överallt med Gud, ber honom om det vi behöver 
och gläder oss utan uppehåll med honom på alla möjliga sätt. 

Man bör dock veta att detta samtal med Gud äger rum i sjä- 
lens innersta djup, det är där som själen talar med Gud, hjärta 
vid hjärta, och det är alltid i en stor och djup frid som hon 
njuter i Gud. Allt det som händer utanför betyder inte mer för 
själen än en halmeld, som slocknar så snart den flammar upp 
och nästan aldrig stör det hennes inre frid. 

Att leva i Guds omedelbarhet är att vända sin ande till Gud eller 
att minnas Gud såsom närvarande i oss. Detta kan man göra 
med hjälp av inbillningsförmågan eller förståndet.  För att återvända till 
vad vi sade om Guds omedelbarhet, vill jag  tillägga att denna milda och 
kärleksfulla blick på Gud omärkligt  tänder liksom en gudomlig eld i 
själen, som  kommer henne att flamma  upp i kärlek till Gud så häftigt, att 
hon är tvungen att utföra åtskilliga yttre handlingar för att dämpa och 
distrahera den, man ses ju som tokig annars ! 

Man skulle till och med bli förvånad, om man fick veta vad 
själen ibland säger till Gud, som tycks finna så mycket behag i 
dessa samtal, att vi tillåter själen allt, om hon bara alltid vill 
vara hos honom i sitt innersta. Liksom om vi fruktade, att hon 
skulle återvända till det skapade, sörjer vi för att hon har allt 
vad hon kan önska sig. Det gör vi så väl, att hon ofta inom sig 
finner en mycket välsmakande och utsökt näring helt i sin smak. 
Detta har hon inte önskat eller sökt skaffa sig själv på något 
sätt; hon själv har inte ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Leva kristus.