Omedelbarhetens nåd 2

Ett inlägg från bloggen: Leva kristus

På gudskärlekens omedelbarhets väg behöver vi inte tänka tillbaka på våra bikter, 
om vi har levt i en sådan tradition eller oroligt se fram emot någon årlig biktplikt; sam- 
talet med Gud får nu helt enkelt träda in i en fullkomlig själsfrid, när vi  bekänt våra 
många fel för Gud . Detta är det enda vi kan göra. Ett besök i biktstolen skulle bli en 
upprepning och vi skulle behöva tala tomma ord. Vi överlämnar oss i vardagen istäl- 
let - för tid och evighet. 

Vi är skapade för Gud som den katolska katekesen uttrycker det: "Gud är oändligt 
fullkomlig och helig i sig själv. I sin godhet beslöt Han att skapa människa för att hon 
skulle få del av hans eviga liv. Därför är Han alltid och överallt nära människan. Han 
kallar henne och hjälper henne att söka honom, lära känna honom och av all sin kraft 
älska honom." (Prologen I.)  I Guds gudskärlekens omedelbarhet kommer vi bättre 
att inse vad som fattas oss, än hos någon andlig vägledare eller biktfader. Vi kan på 
ett nogrannare sätt varsebli det som saknas i oss själva. Vi kan se hur fixering vid 
andlig framgång under fullkomlighetens täckmantel ännu binder oss vid oss själva 
och hindrar oss från att höja oss upp till Gud. Många använder kyrkan på detta sätt. 

En stor envishet som liknar istadighet karaktäriserar gudskärlekens omedelbarhet. 

Hända vad som hända vill, tänker vi, under resten av vårt sorliga liv. Vi ska i alla fall 
utföra alla handlingar av kärlek till den Gud som kallar alla människor till sig. Genom 
att glömma oss själva och gärna gå förlorade för Guds skull öppnar vi oss för det fak- 

tum att Han ändå finner oss där vi hamnat. Den envisa gudskärlekens omedelbarhet avlöser den bindning som människan vanligenhar till sin egen vilja. I allt som hände oss ser vi ingenting annat än Guds befallning - i nödsom i lust. 

Detta bevarar oss i en sorts överliggande ständig frid och ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Leva kristus.