Omedelbarhetens nåd 1

Ett inlägg från bloggen: Leva kristus

Han stod framför Jungfrun i St Franciskus-basilikan och bad högt. Jag hörde orden tydligt: 
"Herren Jesus Kristus, låt din kärlek förändra mig!" 






Efter en stund satt vi på ett kafé längre upp i den sluttning Assisi ligger på. Jag frågade hur de två 


veckorna här i Umbrien hade påverkat honom. Han log och sa: "Ganska mycket. Du vet jag har 


varit kristen sedan tonåren. Men det var en ytlig kristendom.  Den byggde på anpassning till 


församlingen och senare anpassning till pastorsverksamheten. Efter min konversion till katolska 


kyrkan blev det en period av stark kärlek till Gud och hans kyrka, sedan anpassning åter igen. Jag 

gick in i väggen andligt sett. 

Mina synder upphörde inte hur mycket jag än biktade och bad, min kärlek till kyrkan 
blev formell och snart också kärleken till Gud. Väl anpassad gjorde jag allt man ska 
göra, fungerade väl i alla sammanhang, yrke, mässan, kyrkan, relationer, familjeliv. 
Men jag visste att jag inte hade den relation till Gud som var den riktiga. Och nästan 
inga andra brydde sig heller, allra minst de biktfäder jag pratade med. Det finns ju 
bandage för allting. Jag trodde att det skulle förbli så här fram till min resa in i döden 
och äntligen fram till Herren själv.  Tills för två veckor sen!" 
Jag frågade vad som hände. 
"Egentligen inte mycket till det yttre, jag lyssnade på en gammal katolsk pater som 
berättade sin version av Franciskus, där han noga skilde på tre saker som sitter ihop 
men ändå måste skiljas åt:  religion, kyrka och relation till Jesus. Han framställde 
Franciskus som en person fick en äkta relation till Kristus, vilket för honom blev något 
helt annat än kyrkan och religionen. Jag insåg för mig själv att den kärlek Jesus Kris- 
tus har till mig, just mig och just konkret kärlek, är något annat än hans kyrka och nå- 
got annat än religion över  huvud taget. Den kärleken är något annat än m ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Leva kristus.