Spontanrast

Ett inlägg från bloggen: 52 inlägg från vilan

Vilodagen ger möjlighet för det spontana och oväntade. Plötsligt finns tid som inte behöver vara planerad eller nyttig. Under sex dagar handlar det onda samvetet om saker jag borde gjort, men inte hann eller orkade ta itu med. På den sjunde är det tvärtom. Det blir ont samvete om jag gör saker jag borde ha gjort tidigare. 
En sådan rytm innebär förstås förändringar. Den ger utrymme för spontanitet. Idag var vi ut på kanotutfärd från sommarstugan. Alla fem var inpackade i kanadensaren och målet var bestämt. Vi skulle rasta ca en timme bort, för att sedan paddla tillbaka. På ditresan såg vi en fin sandvik som vi beslöt besöka på hemresan. 
På tillbakaresan tog vi iland i viken. Det var en fantastiskt naturlig sandstrand, med solen som låg på från tidig eftermiddag till sen kväll. Utsikten mot det öppna havet och horisonten bröts av några öar. I norr övergick sandstranden i större stenar och flyttblock för att sedan ge vika för några mindre klippor som långsamt sluttade ner i havet. Vi var helt ensamma. Det fanns ingen annan människa i närheten. 
Flickorna sprang upp och ner ur vattnet och rullade sig i sanden. De åkte kana på klipporna. Efteråt låg de på flyttblocken och solade sig och tog vara på den lagrade värmen i stenarna. 

Just då fanns det ingen plats jag hellre skulle varit på. 

Samtidigt gjorde sig rastlösheten ganska snart påmind. Vi måste vidare! Vart? Spelar ingen roll, men vidare! Skulle detta varit en annan dag, skulle jag kanske ha lyssnat. Vedhuggningen, trädgårdsmöblerna som skall oljas in, tomten som skall röjas osv. Men det var vilodag. Det fanns ingenting som jag skulle ta itu med när vi kom tillbaka. 

Turen, som skulle tagit två och en halv timme, tog nu kanske fyra eller fem. Men det gjorde ingenting. Vi hade all tid i världen. Det fanns rum för det spontana. Och detta är en gåvorna som följer med vilodagen, det finns rum för det spontana.  ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av 52 inlägg från vilan.