Trohet

Ett inlägg från bloggen: Anders Lundblad

Vi är nu framme vid det sjunde ordet Paulus använder i Galaterbrevet för att beskriva Andens frukt, nämligen trohet. Denna egenskapen skiljer sig emellertid i någon mån från de tidigare eftersom den är svår att tänka sig utan att sätta den i relation till något eller någon. Man är trogen ett ideal eller sin fru eller Gud. Men kan man ha trohet utan ett objekt?
När vi beaktar de övriga aspekterna av Andens frukt så kan vi ganska enkelt föreställa oss en person som är präglad av, låt säga, glädje. Glädjen återspeglar sig i såväl personens väsen som i hennes ansikte och handlingar. En munk i öknen kan ha glädje och vara glad utan andra stimuli än Anden själv. Man kan helt enkelt vara glad mol allena! Men hur ser en trofast person ut utan någon eller något att vara trofast gentemot? Kan en munk i öknen vara trofast?
Tjorvens hund Båtsman var trofast där han stod på bryggan med sin Tjorv i ösregnet. Han vek inte från hennes sida. Men kan Båtsman vara trogen utan Tjorven?
I Jakobs brev läser vi att tro utan gärningar är död. Tro kan inte existera som ett ideal på en piedestal. Trohet utan korresponderande handlingar är verklighetsfrånvänd. Och skild från verkligheten är sådan trohet i sanning död.
Så hur visar sig trohet i en andefylld människas liv? Är det en person som är lojal intill döden? Nej, självklart inte men ändå jo, på sätt och vis. Kyrkans historia är ju full av människor som inte älskade "sitt liv så högt att de drog sig undan döden". Men sanna helgon dör inte i en jihadistisk kamp för saken eller för egen eller andras ära. De är inte lojala mot en vision eller en mänsklig ledare. De är ytterst sett varken trofasta mot en nation eller en ideologi. Sådan blind lojalitet är av ondo. Minns att profeten Daniels trohet visade sig när han var illojal mot kung Darejaves påbud.
Jag tror att trohet handlar om efterföljelse. Jesus sa: följ mig. Anden visar sig i ditt liv när denna ka ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Anders Lundblad.