Härom söndagen läste vi om Tomas tvivlaren i kyrkan och en av

Ett inlägg från bloggen: En rätt så katolsk blogg...

Härom söndagen läste vi om Tomas tvivlaren i kyrkan och en av gudstjänstledarna kände sig manad att påminna om att Tomas var långt ifrån en tvivlare efter Kristi himmelsupptagning. I själva verket är han en viktig apostel. Tomas firas den tredje juli i katolska kyrkan, men i svenska kyrkan tänker man att 8 dagar efter påsk är en Tomas-dag. Den dagens evangelietext, om man vill räkna så, utspelar sig även den på den åttonde dagen, som Uppståndelsen, dagen då Gud bryter igenom. En helt igenom annan dag än veckans sju dagar – Guds dag hör evigheten till. Det är den åttonde dagen efter Påskdagen, Tomas dag.

Tomas var den apostel som tvivlade men blev hel säker sedan Jesus bett honom fysiskt vidröra Gud som människa, vid röra såren på Hans kropp. Bättre undervisning om Gud som människa finns knappast i Nya Testamentet. När apostlarna efter uppståndelsen delegeras ut i världen blir det österut som Tomas får ta sig. Omsider har han rest till Taxila, en stor stad i Indus-dalen, där greker etablerat sig sedan Alexander den Stores fältåg. En judisk synagoga finns där han kan känna isg hemma och sprida sanningen om Vägen och förbereda dem på den starka sanningen om Gud såsom människa. Tursamt nog vill kungen i Taxila, Gundofarr anställa Tomas som snickare eller byggnadsarbetare, samma yrke som Herren själv hade som ung. Det officiella partiska språket i Taxila var dessutom arameiska, Jesu språk och internationellt gångbart. Det är troligt att Tomas under sina år i Taxila också lärde sig andra indiska språk för att kunna fortsätta sin mission över den indiska kontinenten.

Kungen Gundofarr var partier och därmed en västerlänning, men Tomas förstod snart att kungen var hängiven Shiva, förstörelsens gud som tilltalar alla trötta på eixstens. Shivas älskarinna var Kali, prydd med dödskallar runt halsen, emedan hon befrirar människor från sin existens. Vi ser henne på mynt från gamla Harappa-kulturen. à ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av En rätt sÃ¥ katolsk blogg....