Tjänande kärlek till Gud

Ett inlägg från bloggen: En rätt så katolsk blogg...

Det är så främmande för människor idag – att vara tjänande istället för självförverkligande. Nästan alla som deltar i den moderna själv-kulturens konversationer ser med misstänksamhet på tjänande. Det är något som förminskar dem, något som sätter dem under annan auktoritet, något som gör oss slavar och inte alls självförverkligar oss.

Så kristen kärlekstjänst till Gud passar inte in. Inte ens i kyrkorna är den populär jämfört med en positiv psykologiskt korrekt kristendom där vi mår bra av tron och förverkligar våra möjligheter genom tron. Den ursprunliga kristna religionen som inte ens kallades kristen utan var en messianism samlade kring den uppståndne Messias, var inriktad på tjänst hos den Uppståndne. Det var inte ett intresse för privat lycka eller ett spännande utforskande av sitt ”verkliga själv” eller försökt att kanske hitta en fri ”tomhet” eller en kärleksfylld ”rymd” eller ett mysigt ”icke-vetande”. Det var tjänande kärlek, en tjänst för Herren som räddat oss.

Varför detta tjänande ter sig så overkligt idag, beror kanske på gamla välkända faktorer som bara fått nya kläder. Några av dem är de följande.

1 Vi vill helst syssla med det som syns och känns verkligt.
— Detta innebär att erfarenheten av nuet sätts i centrum, det synliga nuet. Där finns naturligtvis inte Kristus, han är inte ens synlig för oss. Endast genom ord, böner, symboler och sakrament möter vi Honom som något yttre. Allra viktigast där är bönens ord i hjärtat. Dessa bönens ord riktar oss till den osynlige Kristus inom oss, den uppståndne som lovat vara med oss till tidens ände. Vi vänder oss alltså från det som syns här och nu. Vi tjänar den Uppståndne i den osynliga kyrkan och vi tänker som Paulus "Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden -- hans är äran och härligheten i verigheters evighet, amen".(1 Tim 1:17)


2 Vi tror att det naturliga människans erfarenhet ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av En rätt så katolsk blogg....