Koranbränningar: Onödiga hinder för Evangeliets spridning

Ett inlägg från bloggen: Masken

Under de senaste åren har vi sett fall där personer bränt koranen som en form av protest eller uttryck för oenighet med islam och dess läror. Som reformerta kristna och anarkokapitalister tror vi på yttrandefrihet och rätten till uttryck. Det ska fortsättningsvis vara tillåtet att bränna koraner och vi får inte inskränka mänskliga rättigheter på grund av rädsla eller hot om våld från islam. Men om vi kristna själva blir lockade till att också bränna koraner måste vi först noggrant överväga konsekvenserna av sådana handlingar och huruvida de egentligen stämmer överens med vårt övergripande och viktigaste uppdrag: Att sprida Evangeliet.
Koranen och våra övertygelser
Som reformerta kristna håller vi Bibeln som Guds inspirerade Ord och den högsta auktoriteten i frågor om tro och praxis. Vi delar inte den islamiska tron på att koranen är gudsinspirerad eller den slutgiltiga uppenbarelsen. Men vi erkänner också att vi är kallade att älska våra medmänniskor och uppföra oss artigt och civiliserat, även om vi inte håller med om deras tro.
Ett hinder för evangelisation
Aposteln Paulus, som är en viktig förebild för oss i att sprida Evangeliet, var mån om att inte skapa onödiga stötestenar och lägga fram onödiga hinder för att folk skulle höra Evangeliet. I Första Korinthierbrevet 9:19–23 skriver han: 


Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För
judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som
står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som
den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För
dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att
vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan
lever i Kristi lag. För
de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag
blivit allt, för att jag i varje fall ska ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Masken.