Mission: en kollektiv församlingshandling

Ett inlägg från bloggen: Masken

I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem. (Apg 13:1-3)


Församlingen i Antiokia, som var en blomstrande kristen gemenskap, var aktivt involverad i Paulus och Barnabas kallelse till mission. Profeterna och lärarna i församlingen blev ledda av den helige Ande att avskilja dessa två män för det specifika uppdraget som Gud hade för dem. Genom fasta, bön och handpåläggning överlämnade församlingsmedlemmarna dem till Guds tjänst.
 



Detta exempel betonar vikten av att missionsarbete sker inom ramen för en församling, där medlemmarna är kallade att pröva och erkänna de som är ägnade för denna tjänst. Det är en kollektiv handling där församlingen bekräftar och stödjer missionärerna i deras arbete, och det visar på vikten av att vara rotad i en gemenskap av troende när man går ut för att sprida Evangeliet.
 


Det framgår tydligt i Bibeln att alla kristna är kallade till att vara en del av en församling. Det är inte nödvändigtvis varje individs kallelse att vara missionär, och det är också viktigt att förstå att inte alla är kvalificerade för en sådan uppgift. I grunden bör det vara en person med gåvan att förkunna och de äldstekvalifikationer som beskrivs i Skriften som utses och avskiljs för missionsarbete inom församlingen.
 
Det är inte ovanligt att vissa personer på eget initiativ ger sig ut som missionärer, ibland utan koppling till någon församling eller utan att vara ordentligt prövade. De kanske har lyckats lura till sig understöd från en godtrogen organisation som är desperat efter att visa att de stöttar missionärer enbart för sakens skul ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Masken.