Om förlåtelse - kap 6

Ett inlägg från bloggen: Sidan 2

 Från Förlåtelseboken av Rut Baronowsky

Kapitel 6
Att förlåta
Kvinnan reste sig häftigt, böjde sig framåt, sträckte ut högra armen och pekade rakt på mig medan hon spände ögonen i mig och sa med en röst som lät som piskrapp: ”Menar du att jag ska förlåta den man som mördade vårt gemensamma barn, vår lilla treåring?”
Kraften i hennes anklagande ord var så stark att jag måste ta ett steg tillbaka där jag stod och undervisade. Temat var förlåtelse och vi hade talat om den befrielse som finns i att bekänna synd och ta emot förlåtelse och rening. Nu hade jag börjat tala om vikten av att förlåta sådant som andra gjort emot oss. För att vi ska bli verkligt fria måste vi nämligen inte bara låta kraften från Jesu blod flyta in i våra liv med förlåtelse, rening och befrielse från sådant som vi gjort mot andra, utan vi måste också släppa taget om sådant som andra gjort emot oss. Vi måste ge förlåtelsen vidare.
När Jesus dog på korset på Golgata var det som att reningskällan sattes i rörelse. Jesu blod, förlåtelseblodet blev utgjutet. Blodet som tar bort skuld började flöda från Jesu sår. Därifrån kan det strömma in i mitt liv.
Minns du bilden av Jesu blod som ett fläckborttagningsmedel, som vi talade om tidigare. Vi stryker det på fläcken - på synden - och fläcken är borta. Lika lite som vi förstår hur ett fläckborttagningsmedel kan få en fläck på blusen att försvinna, lika lite förstår vi hur blodet från korset kan ta bort vår synd. Men vi ser att det fungerar och vi använder det i tro.
Israels barn förstod inte hur blodet från ett lamm kunde fungera som räddning för dem. När dödsängeln skulle gå omkring och döda allt förstfött i Israel, fick de judar, som tog Guds ord på allvar och följde hans instruktioner, om att stryka blod på dörrposterna till sina hus, uppleva Guds räddning och dödsängeln gick förbi. Du kan läsa mer om detta i 2 Mosebokens 12:e kapitel och i Heb ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Sidan 2.