FÖREBILDER

Ett inlägg från bloggen: Sidan 2

 


 Jag älskar att läsa biografier om Frälsningsarméns pionjärer. Jag inspireras av deras mod, av deras idérikedom och initiativkraft.
För en tid sedan läste jag om Kommendör Frederick Booth-Tucker (1853-1929) som var svärson till Frälsningsarméns grundare William och Catherine Booth. Han var engelsman men föddes i Indien, utbildade sig vid Cheltenham College i England och studerade sedan juridik i London. Hans livsbana var egentligen förutbestämd av familjetradition. Han skulle bli tjänsteman i den indiska civilförvaltningen som sina förfäder. Han tjänstgjorde också en tid som ämbetsman i där efter sina studier.
Men så kom Gud! Frederick blev omvänd vid ett av Moodys möten i London och kom sedan i kontakt med Frälsningsarmén, där han blev officer och gifte sig med William Booths dotter Emma. Hans engagemang i Frälsningsarmén innebar att han fick försaka alla tidigare ekonomiska förmåner och att han ställde sitt liv under någon annans ledning, helt i Frälsningsarméns tjänst.
Så småningom blev han sänd av Frälsningsarmén till Indien tillsammans med tre andra officerare för att starta arméns arbete där.
Tucker tog det som sin livsuppgift att arbeta bland Indiens alla kastlösa. Ett utdrag ur Mackenzies biografi över honom visar hur han identifierade sig med denna undertryckta grupp av människor:
”Ibland vände sig folk emot honom. Det hände någon gång att hela byar stängde varje dörr och… även vägrade honom dricksvatten. En gång blev Tucker och överste Weerasooriya praktiskt taget bortkörda från en by i Gujerat… Trötta och med såriga fötter lade de sig att sova i skuggan av ett träd. Byborna började känna sig ångerfulla, ty indiern är av naturen gästvänlig och tillmötesgående. … de gingo ut ur byn för att se vad det blev av dem. De funno dem sovande, och de lade märke till att även den som var en europé gick barfota. De visste att detta för en europé var höjden av självuppoffri ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Sidan 2.