Iväg med er-Jag ringer polisen!

Ett inlägg från bloggen: Bengt Sjöberg -

 
Idag kom jag att tänka på de två döva iranska bröderna som bodde i Filipstad i flera år.
Jag kommer så väl ihåg dagen då jag fick besök av De dövas förbund i Karlstad. De frågade om jag kunde hjälpa till att skapa kontakter för dem i Filipstad.
Så kom det sig att Daniel och Sassan började jobba på Erikshjälpåen Second Hand och de följde med på samlingar i kyrkan. Jag minns hur jag ibland tolkade  mig själv till engelska och samtidigt skrev det viktigaste på svenska så att pojkarna kunde följa med i samlingarna. De kunde en hel del svenska eftersom de bott på andra orter i Sverige.
De dövas förening undrade även om jag kunde ha dopundervisning för Sassan. Daniel var redan döpt. När Sassan döptes kom många döva från olika orter i Sverige.
Jag fick även en inblick i brödernas asylärende och blev bestört då de fick avslag på sina asylansökningar. Vi var många som kämpade för dem, samlöade in namn, intyg, skrivelser och tidningsartiklar m.m.
En dag åkte vi till Migrationsverkets kontor för att lämna in en ny ansökan. Chefen var mycket arg och otrevlig och gav oss fem miniter att lämna kontoret. Han skulle annars ringa Gränspolisen som skulle komma och hämta bröderna och sätta dem i förvar/fängelse. Vilken frulktansvärd hårdhet.
Hur sakulle jag snabbt försöka berätta för dem  vad chefen sagt och hur skulle vi hinna iväg? Vi måste även packa deras saker. I all hast odnade jag biljetter för dem att åka till Göteborg. Där kunde de få en fristad tills deras nya ansökningar hunnoit behandlasd.
Efter flera år! träffade jag dem i en kyrka i Göteborg dit de gick för att få matkassar och gemenskap. 
Så glada vi blev alla när de efter måpnga år äntligen fick beslut om att få stanna i Sverige.
Jag glömmer aldrig festen vi hade på Erikshjälpen då alla deras döva vänner träffades på Erikshjkälpen i Filipstad. Glädjen var stor.
 

 

 

 
 

  ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Bengt Sjöberg - .