Vi har böcker här uppe också

Ett inlägg från bloggen: Sidan 2

Hon hade blivit djupt kränkt. Under många år hade hon blivit
orättvist behandlad av sin familj och nu var hon mer eller mindre utfryst.
Familjens förutfattade meningar om henne hade låst fast henne i osynliga bojor
som ingen annan kunde se, men som hon själv satt orubbligt fast i.

Den här kvinnan var djupt troende och kände väl till
förlåtelsens principer om att förlåta andra så som hon själv hade blivit
förlåten. Hon visste att det var vägen ut, vägen att bli fri. Ändå fick hon
kämpa varje dag för att inte dras ner i oförlåtelsens träsk.

Så berättade hon, att hon en dag under bönen liksom hade hört
en röst inom sig. Det var som om Gud sa till henne: ”Vi har böcker här uppe
också.” Orden lugnade hennes oroliga hjärta. Hon förstod att det fanns någon
som såg, någon som brydde sig om henne, någon som visste om orättvisan, det som
andra inte kände till.

När hon berättade det här för mig var det som om jag såg
framför mig hur hela himlens sekretariat var fullt av stenografer och sekreterare
som ihärdigt noterade allt som hände här på jorden. Och det var inte bara varje
ond handling som registrerades, utan varje ond tanke och varje ont ord. Varje
människa hade sin egen mapp däruppe och allt registrerades i högar av gott och
ont, rätt och fel. Och alla dessa mappar inarbetades i det system som en dag
ska ligga till grund för den slutliga domen.

I söndags var det Domsöndagen, den sista söndagen under det
kristna kyrkoåret. Många förkunnare funderade på hur de skulle kunna lägga fram
budskapet om nåd och sanning, om synd, rättfärdighet och dom, så att människor
skulle kunna ta det till sig. Några förkunnare skulle betona nåden, några
skulle betona vikten av sanningen, men några skulle också försöka hitta
balansen mellan dessa båda. De skulle försöka förklara det obarmhärtiga i sanningen
om inte nåden fanns, och de skulle försöka förklara det orättvisa i en nåd som
inte to ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Sidan 2.