Kapitel 7 – Tiden i öknen

Ett inlägg från bloggen: Sidan 2

GAMLA TESTAMENTETS HISTORIA DEL 7 











 Från
lovsång till klagosång   Övergången över
Röda Havet är en helt central händelse i Israels historia. Gud hade ingripit
och delat havet så at israeliterna kunde gå genom havet på den torra botten (2
Mos 14).

Då de hade kommit över till den andra stranden kunde de
se tillbaka in i Egypten, slaveriets land, och de blev då uppfyllda av
tacksamhet och lovsång till Gud för att han hade räddat dem på ett sådant
fantastiskt sätt. Israels lovsång är full av frälsningsglädje:

”HERREN
är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.” (2 Mos 15:2)

   Men lovsången
tog slut. Efter bara tre dagar började folket knot mot Gud och mot den ledare
som Gud hade utsett (2 Mos 15:24).

 

Förbundet på Sinai

   Då folket hade
kommit fram till berget Sinai ingick Gud ett förbund med israeliterna:

”Om
ni nu hör min röst och håller mitt förbund…” (2 Mos 19:5)

   Detta förbund är
en förnyelse av förbundet med Abraham. Folket fick också som grund för
förbundet en morallag som preciseras i den tio Guds bud (2 Mos 20).

   Förbundet byggde
på att man höll Guds bud, men om buden bröts hade Gud också gett en väg
tillbaka som bestod av förlåtelse och försoning. Denna väg tillbaka
preciserades i en detaljerad ceremonilag som hade sin centrala plats i
tabernaklet med sina ordningar för förlåtelse av synd, offer, försoning och
rening.

Spejarna i Kannan – två sätt att se på verkligheten

   Då israeliterna
närmade sig landet som Gud hade lovat dem, sände Moses ut tolv spejare för att
utforska landet. Då de kom tillbaka hade alla tolv spejarna sett samma land,
men kom med två helt olika rapporter.

   Tio spejare hade
fäst sin uppmärksamhet på alla omöjligheter och rapporterade att det inte
skulle vara möjligt att inte landet (4 Mos 13:13-33)

   D ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Sidan 2.